Barockutställning SMK Kph. 231102
Text: Christine Rosenqvist Bilder: SMK-Wikimedia Web: SU 231124
SMK = Statens Museum for kunst 2023-11-02
Endast några tappra Aktiva Seniorer tog sig denna blåsiga torsdag till SMK där vi möttes av vår guide Mette som tog oss på en egen visning.
Mette gav oss en inblick i Barockens omvälvande tid under 1600-talet präglat av 30-åriga kriget, pandemier som kolera och dysenteri och inte minst vad som kallades för "Lilla istiden" där temperaturen sjönk flera grader med extrem kyla kombinerat och mycket regn. Europa var hårt drabbat av översvämningar och hungersnöd. Ett verkligen omvälvande århundrade.
Naturligtvis präglas denna tid också i konsten. Livets flyktighet och spel mellan ljus och mörker fascinerade konstnärerna. Utställningen var döpt till Barocken ut ur mörkret. Inga inlånade verk utan SMK:s omfattande samling från barocktiden. Från början inköpta av de danska kungarna för deras egna salonger.
Mette valde ut highlights ur samlingen. Barocken kännetecknas av drama, hur ljuset faller in i bilden, symboler och händelseutveckling. Affischen för utställningen är Karel du Jardins Gossen som blåser såpbubblor. Såpbubblorna spricker och försvinner. Livets förgänglighet. Hur bär man sig ut för att måla så det blir genomskinligt?
Salomons dom tillskriven Rubens och hans verkstad. Salomon kungen klädd i kungafärgen rött till vänster i bilden ska fälla domen. Nedtill en baby som är död. Salomon har beordrat bödeln att dela barnet. Bödeln står med kniven i högsta hugg redo att utföra dådet. Historien bakom är att en av de två kvinnorna har råkat ligga ihjäl sin baby i sängen, men båda säger sig vara mor till det levande barnet. Dela babyn så kvinnorna får var sin halva är domen. Då säger kvinnan i gult: Neeej ! Hon ger hellre bort barnet än dödar också det barnet. Således är det kvinnan i den gyllene klänningen, som lyser i målningen, som är mor till det levande barnet. Kvinnan i silvergrått, nästan samma ton som det döda barnet, har en avvaktande uttryck och verkar inte särskilt berörd av skeendet. Ja, se det är drama i barocken.
Lite stillsammare är Studioväggen och Fåfängligheten. Konstnären Gijsbrechts Trompe d´oeil. Tromper = lura och Oeil = öga. Således lura ögat. Konstnären sände denna målning i sin ansökan om att bli hovmålare hos kungen, vilket han också blev. Du ser en trävägg. I mitten en tavelduk som håller på att skäras loss från pannåen. Ett utbrunnet ljus, en skalle omgiven av brutna strå, timglas som vält - allt är förgängligt. Vi ser hyllan, som sticker ut, penslar som lutar sig mot en ask. Paletten som hänger på en krok där färgen har runnit. Porträtt på väggen och på hyllan. En medaljong är tom - där kunde kungens porträtt kanske få plats om han fick jobbet. Kolla skuggor, kolla trasornas drapering, tror du den lilla flaskan blir kvar på kroken eller ramla ner, symboliken i stråna - kommer att gro på nytt - vi ser att det är en trävägg med schatteringar i träet. Det är inte konstigt att konstnären fick jobbet.
Förutom de nederländska konstnärerna som Rubens och Rembrandt hade Italien också barockkonstnärer. Mette visade oss en bild (inte från utställningen) av en av de stora målarna från denna tiden. Han kallades Caravaggio, hette egentligen Michelangelo Merisi, och var en bråkstake av stora mått och tittade mycket djupt i glaset vilket gjorde att han hamnade i klammeri med rättvisan. Men måla det kunde han ! Mette visade Kristi Gravläggning. Kolla hur ljuset faller in, se hudtonen på den avlidne och jämför med de levande, ingen kunde måla vitt som Caravaggio. Fast att han drack bråkade och slogs så måla kunde Caravaggio.
