Reportage

Text: Christine Rosenqvist  Bilder: Wikipedia  Webb: Sten Ullerud 221117

CAPRI - ISOLA DEL SOGNO - DRÖMMARNAS Ö

Tisdagen den 15 november var vi 60 Aktiva Seniorer, som sammanstrålade på Annebergsgården för att höra Kristina Kappelin
berätta om Villa San Michele och Axel Munthe.

Kristina Kappelin, mångårig utrikeskorrespondent, författare till flera böcker bl.a. Påven Franciskus och den spektakuläre Berlusconi. Kristina är sedan några år intendent på Villa San Michele på Capri. Villan ägs av svenska staten enligt Axel Munthes testamente och drives som självförsörjande institution.

Axel Munthe föddes 1857 i Oskarshamn. Han var en färgstark personlighet. Efter framgångar som läkare i Paris och framför allt i Rom fick han råd att låta bygga Villa San Michele på den delen av ön Capri som heter Anacapri. Då infriades Munthes dröm om solljus vind och vatten. Villan är sagolikt vacker och har en utsikt som är så otrolig att det inte kan i ord beskrivas. Dessvärre fick Munthe själv inte njuta så länge av sin dröm. Han drabbades av en ögonsjukdom och ljuset han drömt om blev för mycket för hans ögon. Han var tvungen att flytta och köpte sig ett hus i mer skuggiga delar av ön. För oss är Munthe kanske mest känd som drottning Victorias livläkare. Drottningen var Gustav V:s hustru. En varm vänskap uppstod mellan doktorn och drottningen. Huruvida vänskapen fördjupades till något mera spekulerar man fortfarande om. Munthe dog 1949 på Stockholms slott där han hyrde en liten lägenhet i en av flyglarna.

Villan var förfallen vid Munthes frånfälle och arbetet att få egendomen i stånd att ta emot besökare sköttes med bravur av den förste intendenten Josef Oliw.

Kristina Kappelin har lagt ner ett enormt arbete för att attrahera besökare till denna vackra plats. Celebriteter av skilda slag har imponerats av anläggningen och dess skönhet. Under föreläsningen fick vi uppleva Andrea Bocellis besök och spontana konsert i det lilla kapellet.

Denna gråmulna novembereftermiddag lyckades Kristina föra in lite solsken och varmare trakter i våra sinnen. 

Reseledare, text och bilder: Christine Rosenqvist   Web: Sten Ullerud 221103

Vid 10-snåret var vi 29 st Aktiva Seniorer som klev på bussen vid Malmö Opera. Denna gången var det Lars som hoppat in att köra för Thells Buss. Vår "vanliga" chaufför Viktor, låg hemma i covid. Lasse har lång erfarenhet och kör endast lite extra eftersom han är pensionär och det passade ju oss väldigt väl. Efter en dryg halvtimmes färd ankom vi till ett höstfagert Ellinge.

Josefin hette guiden som tog emot oss. På ett lättsamt och mycket trevligt sätt berättade hon om slottets långa historia. Ellinge har rötter från 1100-talet  och ägdes av danska fogdar. Genom århundraden har naturligtvis ägarna skiftat. På 1700-talet var slottet i mycket dåligt skick och vissa delar fick rivas och andra byggas om. Sedan 1950-talet ägs Ellinge av industrifamiljen Wehtje vars familjeporträtt pryder trappan upp till övervåningen och biblioteket. Här kunde vi beskåda de allra äldsta böckerna från slutet av 1500-talet skrivna på latin - den tidens språk för de lärda. På bottenvåningen fanns den vackra matsalen med handmålad 1700-talstapet från Paris.  Efter huseynen på slottet gick vi över gårdsplanen till den gamla stall-längan. Nu omgjord till lokaler för olika event. Här intog vi en väldigt välsmakande lunch - lax med grönt och potatis i en speciell, mycket god sås, som sades vara bl a annat granolja.

Mätta och belåtna fortsatte vi runt hörnet för att bli invigda i gin och vodkaframställningen - Purity Destillery. Dryckerna har vunnit priser i många olika sammanhang och lär finns att inhandla på Systembolaget till ett någorlunda facilt pris. Naturligtvis bjöds det också på en liten provsmakning. Vi tackade Josefin för den fina presentationen och gav oss vidare till Flyinge Kungsgård en kort bit från Ellinge Slott. 

 Här vankades det något helt annat. Vår ciceron hette Erik Johansson. Denne man var väldigt glad i att höra sin egen röst. Vi fick till livs hela hans levnadshistoria och familjeförhållanden, som jag ansåg fullkomligt ovidkommande i sammanhanget, varför jag avbröt hans svada.  Det föll naturligtvis inte i god jord, men det kunde inte hjälpas, vi stod och stod ute i snålblåsten. Att hästen genom tiderna haft en väldigt stor funktion  både i vardagen och i orostider känner vi alla till. Kavalleriregemente var högt rankade och fyllde en  central roll i krigstider.  Så småningom kom vi till paddocken där vi kunde se enstaka flickor motionera några hästar. När vi äntligen kom inomhus till Ridhuset kunde vi se tjejer träna hoppning, som var kul. Lite mera om hästarna, träning m.m. hade varit önskvärt. På förfrågan fick vi veta att man tränar en häst för hoppning genom att lägga en ribba till en början direkt på marken. Allteftersom höjes ribban och hästen vet att den ska hoppa - sträcker ut sig och hoppar.  Vi tackade vår ciceron för berättelserna.

På Flyinge bedrives undervisning i bl a Lantbruksuniversitets regi. På väg till Ridhuset kunde vi från utsidan se skolsalarna. Det är företrädesvis flickor som deltar i undervisningen och arbetet med hästarna, som är halvblodshästar. Halvblodshästar är s.k. varmblodshästar korsade från arabiska eller engelska fullblod. Dessa varmblodshästar är stabilare och lugnare till sin läggning och lämpliga för körning och som ridhästar. Man arbetar aktivt med avel för att få fram en lämplig sporthäst. Detta arbete har rönt internationell uppmärksamhet. På begäran gick vi igenom de tomma stallarna på väg till bussen. Vi var alla imponerande av de många byggnaderna och den fina anläggningen  som på Karl X:s begäran anlades 1661. Om sena eftermiddagen nådde vi åter Malmö Opera och tackade Lasse, vår chaufför, för en alldeles utmärkt körning och skildes många intryck rikare.

Klicka på en av bilderna. Klicka därefter på lilla rutan i mitten (bredvid x rutan) så startas en bildbläddrare. 

Italien oktober 2022 
Reseledare och reportagetext: Christine Rosenqvist  Bilder: Berit Eskilsson, Helen Sköld och Elisabeth Öjing
Web: Sten Ullerud 221022

Dag 1

Efter 2 timmars flygning landade vi på Marco Polo flygplatsen i Venedig.
Där möttes vi av "vår" italienska buss. Det visade sig att jag träffat chauffören Stefano förut. En mycket trevlig och serviceminded man.  Efter incheckning på hotellet åkte vi in till Treviso centrum för en liten rundtur . Under valven från 1300-talet satte vi oss för något att dricka innan vi återvände till hotellet för middag.

 Dag 2

Nu började vår resa. Första anhalten var Maculan Winery där den ena dottern Angela, tog oss på rundtur. Vingården har drivits i 3 generationer. Grundades 1947 av Giovanni Maculan. Sonen Fausto  kan man säga föddes till vin. Han såg dagens ljus i vad som idag är kontoret. 2007 tog döttrarna Maria och Angela över driften. Efter guidning bland tankar och ekfat provsmakades 3 olika sorters vin och en del flaskor följde med hem.
Vår nästa anhalt var Bassano del Grappa - en småstad  vid foten av Asiagoplatån, som är en utlöpare till Dolomiternas bergskedja. Bassano  låg vid fronten under 1:a världskriget där många hårda strider utkämpades under eländiga förhållanden.
Bassano är känt för sin keramik, Karl Johanssvamp och Remondini tryckeri. Tryckeri av högsta kvalitet som ännu och sedan flera århundranden fortfarande är verksamt. Men det var den berömda bron vi skulle titta på. Den överbyggda träbron konstruerad i slutet av 1500-talet av Andrea Palladio - den berömda arkitekten. Återuppbyggd i flera omgångar inte minst efter att tyskarna förstört bron under 2:a världskriget. Också känd från filmen Broarna över Madison County med bl a Meryl Streep.

Sista stoppet för dagen var Poli destilleri. Sedan slutet av 1800-talet tillverkas här Grappa. Anläggningen är väldigt fin och tillfälle till provsmakning och inköp gavs det också här innan vi återvände till hotellet för middag.

 Dag 3

La Serenissima väntade på oss. Serenissima den ärevördiga = Venedig.
Tåg från Treviso till stationen i Venedig. Lunchstopp innan vi åkte det förarlösa tåget för att så småningom ta Vaporetton genom hela Canal Grande  för att se alla palatsen. Vi steg av vid Marcusplatsen. Längre bort längs med kajen kunde vi se skolskeppet Amerigo Vespucci som var på 2-dagars besök. Efter bästa förmåga berättade jag om Vivaldi och kyrkan Pieta, Hotel Danieli - det finaste i Venedig,
Suckarnas bro, Dogepalatset, Campanilen, Pelarna från Konstantinopel och mosaikerna på Marcuskyrkan och lite till. Några i sällskapet önskade åka gondol vilket ordnades innan vi återsamlades för färd tillbaka med tåget till Treviso.

 Dag 4

Nu lämnade vi Treviso. På väg till Desenzano del Garda gjorde vi heldagsstopp i Padova. Vi tog spårvagnen till Capella Scrovegni. Med hjälp av film och karta över Giottos 1300-tals fresker bekantade vi oss med konstverket som är med på Unescos världsarvslista. Spårvagn till restaurang daPino för lunch. Promenad till Palazzo Bo det 800 år gamla universitetet - det 2:a äldsta i Europa, Café Pedrocchi, Piazza del´Erbe och det likaså 800 år gamla Palazzo Ragione. Det gigantiska Palazzo Ragione var domstolsbyggnad indelad i olika avdelningar för familjetvister, affärstvister och ekonomiska tvister. Där kunde vi i ena hörnet se den s.k. skamstenen och inte minst den stora hästen från senare hälften av 1400-talet. Hela byggnaden är fylld av fresker föreställande de olika stjärntecknan, årstidernas olika arbeten m.m. På bottenvåningen finns den äldsta verksamma saluhallen i Europa. Promenaden fortsatte förbi Piazza dei Signori innan vi damp ner för välbehövlig kaffepaus i närheten av Domen. Spårvagnen tillbaka till stationen där Stefano väntade med vår buss. I Desenzano del Garda checkade vi in på charmiga Hotel Vittorio och åt middag på den intill liggande restaurangen Al Fattore.

 Dag 5

Efter gårdagens långa dag tog vi det lite lugnare. Vi åkte med bussen till  Olivoljemuséet där vi bekantade oss med både gamla och nya tiders sätt att skörda oliver. Givetvis provsmakning av den nyttiga oljan och vi var flera som köpte olja jämte vinäger med hem. Färden fortsatte till Sirmione där vi såg glass i långa banor. Tillfälle till lunch på egen hand innan vi tog båten tillbaka till Desenzano och vårt hotell. Mycket god middag på samma restaurang som tidigare.

 Dag 6

Busstur till Verona. Vi gick över den antika bron genom Scaligeri-fästningen framtill den kända Arenan från 100-talet. Denna 2000-åriga arena berömd för sin operafestival men också framträdande av andra världskända artister. Också här såg vi Piazza dell´Erbe, Madonnan som är symbolen för Verona, Statyn av Dante, Scaligeris palats och deras gravmonument från 1300-talet i gotisk spetsbågsstil. Lite skojade jag med gästerna när jag sa att nu släpper jag er. Har jag glömt något? Balkongen blev det unisona svaret. Naturligtvis promenerade vi till Julias balkong. Därefter egen tid och återsamling vid bussen där Stefano hämtade oss.

 Dag 7

Marknad längs med hela strandpromenaden. Allt mellan himmel och jord alltfrån strumpor till köksutensilier fanns i de olika stånden. Om eftermiddagen gjorde vi en kort tur till San Martino della Battaglia - slagfältet där schweizaren Henri Dunant fick idén till Röda korset, när han såg eländet bland hästar och soldater som led och dog i onödan. Idag en fridfull plats med det gigantiska tornet som reser sig drygt 80 meter över nejden och krönes av en flaggstång som kvällstid är upplyst i de italienska färgerna.

 Dag 8

Hemfärd. Förhoppningsvis många minnen rikare och många glada skratt och en väldigt gemytlig stämning i vår grupp skildes vi på Kastrup efter en innehållsrik resa.

Klicka på en av bilderna. Klicka därefter på lilla rutan i mitten (bredvid x rutan) så startas en bildbläddrare.